Har varit och klippt mig idag. Känns som om jag alltid är till frissan, men det var faktiskt i februari jag var där sist. Så här såg det ut innan. Någon mjäkig urtvättad färg där mitt naturliga röda pigment börjat bryta igenom supersmutsigt. Har börjat använda torrschampo för att slippa tvätta håret så ofta, men det känns fan rätt ofräscht ändå. Kanske tar ett tag innan man vänjer sig. Anyways, så här blev det. Klippte topparna ljusade upp det lite. Rötterna lät vi vara mörka.

Publicerad 14 februari 2015 14. I samma veva som jag och mina killar flyttar från. Så flyttar jag även med hela bloggen till min andra blogg Northern Delight. På ELLE Decoration, på självaste. När jag för ett år sedan började blogga även där tog jag lite väl mycket vatten över huvudet och om jag nu ska få ur mig något och känna att det fortfarande är roligt, är det bästa att fokusera på en blogg. Så därför slår jag nu ihop dem från och med i dag! Och att ni har en fin.

Av pocketfodral och nyckelringar levererades i helgen! Söndag 26 april 2015. In i mitt lilla lusthus i trädgården. I helgen har jag sytt kuddar och inrett i det lilla huset. Men tiden gick och barnen blev för stora.

Anna Malmberg photography and inspiration. Visit my new blog at.

Meet us on our new site. Penthouse på 120 kvm, 3 4 rum, 38 kvm terrass med utsikt över lummigt villakvarter.

I mitten av augusti 2011 skrev jag min allra första text här. Då har jag då slutligen bestämt mig för att bli med blogg. Jag har slagit upp det. Det betyder skräck för tomrum. Och det är lika bra att erkänna direkt,. Lika vita and tomma som de här sidorna är just nu,. Du ju i och för sig inte mig, men annars syns. Det direkt på mig om jag ljuger nämligen. Dessutom har jag känslorna liksom.

En plats där drömmar kan bli sanna. Tack och hej då - Thank you and Bye. Efter att ha varit en del av den här världen som har gett mig så mycket, så känner jag att jag vill göra något annat. Det finns annat som upptar mina tankar och jag kan inte ge så mycket längre. You are the best! Idag har jag va.

Klockan går för fort men så sakta ändå. Jag försöker stanna upp, försöker skynda på. Andas säger jag till mig själv. Och andas gör jag ju, men andetagen är svåra att få ner och jag funderar på om det är nu det brister. Alla människor har en bristningsgräns säger en kvinna till mig en eftermiddag på en bro i motljus. Jag kisar och nickar och när vi fortsätter gå rinner tre snabba tårar för min högra kind. Hon ser dem inte men jag känner dem.